Långt om länge är min podcast-uppgift klar.
https://bilda.kth.se/servlets/PodCast/gIUkcR5mdMdnEtDK/file/15276546/Presentation.mp3
Det har tagit tid, för jag har inte känt tillräcklig motivation. Annars var det ganska lätt, när jag väl kom igång. Jag letade på Multimediabyrån efter musik, det fanns en hel del, men inget jag direkt fastnade för. Därför valde jag vår egen inspelning från en körkonsert.
Kan jag använda mig av detta i undervisningen? Tror inte det. Därför var det så klent med motivation för den här uppgiften.
Någon som använder podcasting tillsammans med eleverna på något sätt?
söndag 21 mars 2010
söndag 14 mars 2010
Apropå artikeln "Vår tids studentrevolt är historiskt dramatisk"
Jag har läst Else Nygrens och Anders Larssons artikel ”Vår tids studentrevolt …” och vill skriva ner några tankar. Där fanns en länk till M Weschs film, jag upptäckte att jag sett den förut, men den är intressant. För visst är det slående vilken förändring som skett sen jag själv gick ut gymnasiet i slutet av 60-talet. Att en vanlig elev bara läser ”8 böcker per termin men 2300 webbsidor” och ”skriver 42 sidor för skolan, men mer än 500 sidor e-post”.
Det stod i artikeln ”Vi behöver inte lektioner eller böcker, för med Internet kan jag få fram all relevant information om ett ämne på 1-2 timmar jämfört med kanske 6 timmar för att läsa en bok”. På Komvux får eleverna vid terminens början veta vilka böcker de ska köpa, men allt fler köper inte böcker. När det ska lämnas in arbeten av olika slag är det alltmer sällsynt med böcker som referenser, däremot webbsidor, och här vet våra elever inte hur de ska ange källor. De är inte heller så kritiska som de skulle behöva vara. Är det därför de börjar så sent med sina arbeten? Och arbetena slutar ofta abrupt (tiden räckte inte till?) Att kritiskt granska fakta, att bearbeta fakta för att skapa kunskap och göra kunskapen till sin egen och kommunicera den till andra, allt detta tar tid. Att eleverna använder Internet, bloggar och Facebook betyder inte självklart att de har ”digital literacy”.
Dagens unga tycker lektionerna är tråkiga, stod det i artikeln. Det tyckte jag också ibland i gymnasiet på 60-talet – det är inget nytt, hade vi kunnat twittra om det, hade vi säkert gjort det. Men jag hade en liten utvärdering i min matte A-grupp på Komvux förra veckan och blev glatt överraskad över hur många som tyckte att lektionerna var intressanta.
I artikeln påmindes jag om filmen om hur man kunde poppa popcorn med mobiltelefoner. Jag minns när jag såg den, visst var det en bluff, vi diskuterade den på fysiklektionen. Här stod om hur diskussionen, om huruvida det var en bluff eller ej, kunde leda till ett ”vetenskapligt förhållningssätt och en kollektiv kritisk värdering” , jag undrar det. Kommer eleverna så långt på egen hand?
De ungas stil är anpassad till webben, men det behöver inte betyda att den är bättre. Den linjära stilen, ett steg i taget, från det elementära till det komplexa, att låta inlärning ta tid, tror jag vinner i längden. Att eleverna skulle passiviseras av textbaserad och linjär undervisning, tror inte jag. Självklart krävs omväxling och kommunikation eleverna emellan, men det har vi väl alltid vetat. Säkert kan det digitala samskapandet utnyttjas i aktuella medier (som i bloggar och wikis). Dataspel kan säkert också fungera som läromedel i vissa sammanhang. Att vi lärare kan vinna en del på att utnyttja nya medier är jag övertygad om. Vi som går den här kursen ser ju det så, annars hade vi inte gått den. Och den vägen måste det börja.
Jag minns när min fysiklärare i gymnasiet använde en overhead för första gången, han kunde sitta ner, vara vänd mot klassen, men han skrev precis det som han tidigare skrivit på svarta tavlan med krita – en förstaordningseffekt, att använda overheaden på ett mer pedagogiskt sätt blev ett senare steg. Men så måste det väl alltid få börja: att man provar tekniken och då blir det först att göra gamla saker på nya sätt, jag kände samma sak när jag var ny vid smartboarden.
Enligt artikeln måste lärarna ”undervisa snabbare, mer parallellt, mindre i steg för steg och mer i slumpmässig ordning”? Det tror jag inte alls. Däremot håller jag med om att det är viktigt att få studenterna att ställa bra och viktiga frågor. Så har jag i alla fall försökt under hela min lärargärning. Jag hatar frågan ”Vad kommer på provet?” ”Läraren ska ändra sig från att vara en person som delar med sig av sin kunskap till eleverna till att vara en coach som uppmuntrar eleverna att själva söka fram kunskapen”. Det är klart att läraren ska vara en uppmuntrande coach, men vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt.
Att ta fram kursplaner som bygger på vad studenterna vill kunna göra när de är färdiga känns för kortsiktigt. När eleverna är färdiga ser samhället annorlunda ut, det som är av långsiktigt värde: t ex grunder i matematik och språk och logiskt tänkande kommer däremot alltid att behövas av den som ska ta sig fram i samhället.
Det stod i artikeln ”Vi behöver inte lektioner eller böcker, för med Internet kan jag få fram all relevant information om ett ämne på 1-2 timmar jämfört med kanske 6 timmar för att läsa en bok”. På Komvux får eleverna vid terminens början veta vilka böcker de ska köpa, men allt fler köper inte böcker. När det ska lämnas in arbeten av olika slag är det alltmer sällsynt med böcker som referenser, däremot webbsidor, och här vet våra elever inte hur de ska ange källor. De är inte heller så kritiska som de skulle behöva vara. Är det därför de börjar så sent med sina arbeten? Och arbetena slutar ofta abrupt (tiden räckte inte till?) Att kritiskt granska fakta, att bearbeta fakta för att skapa kunskap och göra kunskapen till sin egen och kommunicera den till andra, allt detta tar tid. Att eleverna använder Internet, bloggar och Facebook betyder inte självklart att de har ”digital literacy”.
Dagens unga tycker lektionerna är tråkiga, stod det i artikeln. Det tyckte jag också ibland i gymnasiet på 60-talet – det är inget nytt, hade vi kunnat twittra om det, hade vi säkert gjort det. Men jag hade en liten utvärdering i min matte A-grupp på Komvux förra veckan och blev glatt överraskad över hur många som tyckte att lektionerna var intressanta.
I artikeln påmindes jag om filmen om hur man kunde poppa popcorn med mobiltelefoner. Jag minns när jag såg den, visst var det en bluff, vi diskuterade den på fysiklektionen. Här stod om hur diskussionen, om huruvida det var en bluff eller ej, kunde leda till ett ”vetenskapligt förhållningssätt och en kollektiv kritisk värdering” , jag undrar det. Kommer eleverna så långt på egen hand?
De ungas stil är anpassad till webben, men det behöver inte betyda att den är bättre. Den linjära stilen, ett steg i taget, från det elementära till det komplexa, att låta inlärning ta tid, tror jag vinner i längden. Att eleverna skulle passiviseras av textbaserad och linjär undervisning, tror inte jag. Självklart krävs omväxling och kommunikation eleverna emellan, men det har vi väl alltid vetat. Säkert kan det digitala samskapandet utnyttjas i aktuella medier (som i bloggar och wikis). Dataspel kan säkert också fungera som läromedel i vissa sammanhang. Att vi lärare kan vinna en del på att utnyttja nya medier är jag övertygad om. Vi som går den här kursen ser ju det så, annars hade vi inte gått den. Och den vägen måste det börja.
Jag minns när min fysiklärare i gymnasiet använde en overhead för första gången, han kunde sitta ner, vara vänd mot klassen, men han skrev precis det som han tidigare skrivit på svarta tavlan med krita – en förstaordningseffekt, att använda overheaden på ett mer pedagogiskt sätt blev ett senare steg. Men så måste det väl alltid få börja: att man provar tekniken och då blir det först att göra gamla saker på nya sätt, jag kände samma sak när jag var ny vid smartboarden.
Enligt artikeln måste lärarna ”undervisa snabbare, mer parallellt, mindre i steg för steg och mer i slumpmässig ordning”? Det tror jag inte alls. Däremot håller jag med om att det är viktigt att få studenterna att ställa bra och viktiga frågor. Så har jag i alla fall försökt under hela min lärargärning. Jag hatar frågan ”Vad kommer på provet?” ”Läraren ska ändra sig från att vara en person som delar med sig av sin kunskap till eleverna till att vara en coach som uppmuntrar eleverna att själva söka fram kunskapen”. Det är klart att läraren ska vara en uppmuntrande coach, men vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt.
Att ta fram kursplaner som bygger på vad studenterna vill kunna göra när de är färdiga känns för kortsiktigt. När eleverna är färdiga ser samhället annorlunda ut, det som är av långsiktigt värde: t ex grunder i matematik och språk och logiskt tänkande kommer däremot alltid att behövas av den som ska ta sig fram i samhället.
torsdag 11 mars 2010
söndag 7 mars 2010
Veckan som gått - använt datorresurser i fysik
Jag har inte hunnit jobba alls med den här kursen under veckan, men viss datoranvändning har det i alla fall blivit. Ett nytt användningsområde i fysiken: jag använde Datastudio för att analysera ljud i Fy B-kursen. Vi kunde sjunga samma ton på olika vokaler och se hur olika vokaler var olika övertonsrika, i grunden låg samma trigonometriska grundkurva men ovanpå denna lagrades olika övertoner. Samma vokal av olika personer visade också skillnader. Vi kunde också ta ett svep av en ton, och sedan analysera data i ett frekvensdiagram. Intressant!
I Fy A studerade eleverna brytningslagen på http://www.walter-fendt.de/ph14se/refraction_se.htm och med ett antal övningsuppgifter till så blev det riktigt bra.
I morgon ska vi jobba med cirklar i Ma A och då passar det bra med en pi-sång: http://www.youtube.com/watch?v=VqpWETqoD5Q
I Fy A studerade eleverna brytningslagen på http://www.walter-fendt.de/ph14se/refraction_se.htm och med ett antal övningsuppgifter till så blev det riktigt bra.
I morgon ska vi jobba med cirklar i Ma A och då passar det bra med en pi-sång: http://www.youtube.com/watch?v=VqpWETqoD5Q
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)