I inlägget som jag länkar till - Misconceptions About Math - beskrivs fem sådana:
1. Mattte är en massa regler som man måste komma ihåg!
2. Matte är torrt och tråkigt - inget kreativt ämne.
3. Att vara bra i matte är att ha många rätt på mattetest.
4. Man kan skryta med att man är "dålig i matte" - och det accepteras.
5. Undervisningen i matte ska vara traditionell - så tycker föräldrar (och jag märker detta hos mina vuxenstuderande)
Terminen närmar sig sitt slut och det är dags för utvärdering. Har jag lyckats ta död på några av dessa missuppfattningar? Har eleverna fått en aning mer positiv inställning till matematik under terminen? Vilken attityd förmedlar de till sina barn?
Jag har försökt få stor variation i undervisningen, tagit in många laborativa moment, varierat redovisningsformer, använt digitala resurser t ex en matteblogg ... framför allt har jag försökt visa att jag själv tycker matte är roligt.
Just nu damp det ner ett nyhetsbrev från Mattesmedjan och därifrån vill jag citera: "Det viktiga är att ha som mål att öka sitt eget intresse och engagemang. När man har upptäckt något givande berättar man om det för eleverna."
Terminen närmar sig sitt slut och det är dags för utvärdering. Har jag lyckats ta död på några av dessa missuppfattningar? Har eleverna fått en aning mer positiv inställning till matematik under terminen? Vilken attityd förmedlar de till sina barn?
Jag har försökt få stor variation i undervisningen, tagit in många laborativa moment, varierat redovisningsformer, använt digitala resurser t ex en matteblogg ... framför allt har jag försökt visa att jag själv tycker matte är roligt.
Just nu damp det ner ett nyhetsbrev från Mattesmedjan och därifrån vill jag citera: "Det viktiga är att ha som mål att öka sitt eget intresse och engagemang. När man har upptäckt något givande berättar man om det för eleverna."
3 kommentarer:
Inspirerande att läsa detta inlägg:) Man får lust att vara med på dina lektioner!
Här kommer ytterligare en missuppfattningar som jag upplevt (men de kan ju bero på att jag inte är någon riktig mattelärare):
6. Mattelärarens/facits lösning är den rätta lösningen
7. Matteläraren sitter inne med svaret på alla matteproblem
Helt rätt. Listan kan säkert utökas ytterligare. Önskar att matteböckerna hade fler öppna uppgifter (utan att bli för svåra), problem med flera korrekta svar beroende på tolkning av frågan, där det som bedöms inte är svaret utan motiveringen för den lösning man gjort.
Detta påminner mig om när jag läste grammatik på Lunds universitet. Då när det handlade om tolkning och funktion och sammanhang blev grammatiken plötsligt intressant och engagerande. När jag gått i grundskolan och på gymnasiet hade jag känt att grammatiken var ungefär som du här i inlägget beskriver missuppfattningarna kring matematiken: statiskt, icke-kreativt, rätt och fel och läraren/boken sitter inne med alla svaren. Men med den grammatiken som vi lärde oss då, kunde man inte analysera några verkliga texter utan bara konstruerade meningar.
Jag tänker att det kanske är likadant i matematiken, det vill säga att det finns en risk för att man märker att den matematiken man jobbar med i skolan är ointressant eftersom man inte kan använda den på det verkliga livet, eftersom verkligheten inte är konstruerad för att passa mönstren utan mycket mer komplex. Lyckas du få matematiken att kännas meningsfull, användbar, och som ett slags problemlösning där man känner sig smart när man lyckas komma fram till och klarar att diskutera en lösning, då har du kommit långt!
Sedan tror jag visst att det kan behövas en del rå-plugg och förenklade exempel innan man kommer dit.
Vänliga hälsningar
Charlotta
Skicka en kommentar